French Rococo Era Painter, ca.1715-1783 French pastellist, painter and engraver. He was, with his older contemporary Maurice Quentin de La Tour, the most important pastel artist and portrait painter in 18th-century France. Perronneau trained first with the engraver Laurent Cars and then with the successful portrait painter Hubert Drouais. His work as an engraver, which includes prints after Charles-Joseph Natoire, Fran?ois Boucher, Edme Bouchardon and Carle Vanloo (see Vaillat and Ratouis de Limay,), did not continue beyond the 1730s. Nevertheless, his involvement with Cars, much of whose work consisted in the reproduction of portraits by artists such as Hyacinthe Rigaud, left its mark on the composition of his pastels, most of which employ the bust-length format, often within a feigned stone oval typical of 17th- and 18th-century engraved portraits. His early pastel portrait of Mme Desfriches (1744; France, A.M. Ratouis de Limay priv. col.), mother of his friend and patron, the Orl?ans collector Aignan-Thomas Desfriches,   Related Paintings of PERRONNEAU, Jean-Baptiste :. | Portrait of Jacques Cazotte af | Portrait of Charles le Normant du Coudray af | Madame de Sorquainville af | nee de Parseval | Jean-Baptiste Oudry Painter (mk05) |
Related Artists:
Sophie anderson
1823-1903 was a French-born British artist who specialised in genre painting of children and women, typically in rural settings. Her work is loosely associated with the Pre-Raphaelite movement. She was the daughter of Charles Gengembre, a Parisian architect, and his English wife. She was largely self-taught, but briefly studied portraiture with Charles de Steuben in Paris in 1843. The family left France for the United States to escape the 1848 revolution, They first lived in Cincinnati, Ohio, then in Manchester, Pennsylvania, where she met and married the British genre artist Walter Anderson. She initially worked in portraiture, including work for the chromolithographers Louis Prang & Co.. In 1854 the Andersons moved to London, where she exhibited her works in the Royal Academy. They returned to New York in 1858, then finally settled in London around 1863. Over the next three decades, her work was widely shown at venues including the Royal Academy, the Society of British Artists and many regional galleries.
Gillis Mostraert
Hulst 1534-Antwerp after 1598
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.